You watch the sun make another lap, then fall into this gap of nothingness.

Det är just det där med ensamheten som gör att jag faller platt. Jag vet att jag måste komma ut och göra saker. Men ibland så finns det inte tid till det. Ibland finns det inte folk till det heller. Jag vet även att jag är dålig på att höra av mig, men det är för att jag inte vill störa. Jag är nog mest rädd för att bli nekad. Nekad till vad? Sällskap.  Jag vill inte vara i vetenskapen om att jag försökte men inte lyckades. Jag vet att det inte är ett misslyckande att inte hitta sällskap, men för mig blir ensamheten som kommer ett misslyckande. Det är så svårt sånt där, att hitta balansen. Nej. En till kopp kaffe kanske? Ja, det blir bra.