Det var då jag förstod, att jag knappast kan låtsas.

Karusellen sätter igång redan idag. Är jag verkligen redo? Jag hoppas det i alla fall. Jag vill vara redo. Vi får se om jag får någon hjälp eller om jag lämnas kvar ensam till ödet. Hjälpen låter mer lockande. Det är min tur nu att få vara med i leken. Jag har hållit mig utanför så länge nu, lekt med döden. Han var ingen rolig lekkamrat så jag säger upp vänskapen nu. På ett tag i alla fall. Han kan få komma sen. När jag blivit gammal och har både barnbarn och barnbarnsbarn. Så många att jag blandar ihop namnen på dem. Det är blir en åktur som jag sent skall komma att glömma. Det blir åkturen som är specialdesignad åt mig. Angie's Åktur!