This feeling is not sadness, this feeling is not joy.

Känner mig så jävla ful. Äcklig. Vill åka hem och dra täcker över huvudet och aldrig mer komma upp ur sängen. Ligga där tills jag dör. Bli ett med sängen. Helt plötsligt blir jag något varmt och gosigt. Jag vill vara varm och gosig. Inte ful, äcklig, tjock, kall och likgiltig. Jag vill känna något. Även om jag så var en fjäril för en dag. När jag var liten och gick på dagis så gick jag på avdelning Fjärilen. Då var jag en fjäril i hela tre år. Vad jag minns så var jag rätt glad och lycklig då. Fanns  självklart stunder då jag var ledsen, men då var det för andra saker än det som är idag. Och just idag, IDAG, så är jag inte ledsen. Men jag önskar lite grann att jag var det. Hellre det än vad jag är just nu. Jag vill gråta, men jag kan inte. Jag vill skära upp mina armar, men jag gör inte det för jag vet att det inte blir bättre. Jag vill hitta något hårt och slå mig själv över låren, skapa stora blåmärken. Jag vill dricka vin tills jag spyr. Spy ut allt det otäcka, ångesten och likgiltigheten. Jag vill inte vara kvar. Jag vill stanna. Jag vill synas. Jag vill bli bortglömd. Allting snurrar runt. Idag är lite jobbigare än alla andra dagar. Idag är en sån där dag då jag egentligen bara vill vara död. Så nu dör jag. Hejdå.