She said "Somedays I feel like shit, somedays I wanna quit and just be normal for a bit".

Det perfekta botemedlet mot allt är film. När ångesten slår till så är det perfekt att dra sig undan, in i fantasiernas värld. Där slipper jag vara mig själv och tänka på något. Just nu är det väldigt jobbigt med allt. Trodde inte att det skulle bli såhär jobbigt. Vill inte veta hur allt blir när dosen ska höjas om någon vecka. Jag har inga planer på att what so ever att sluta. Men jag vill väldigt mycket att det ska bli som vanligt igen eller att jag ska må bra på NU. Jag vill vara glada Angelica som jag vet finns där bakom den här grå klumpen som vandrar omkring just nu. Det värsta är att jag känner nästan inget alls förutom när just ångesten slår till. Jag känner mig avtrubbad från verkligheten. Jag glömmer bort saker hela tiden också. Tappar bort ord, meningar och ja.. det mesta. Är som väldigt disträ. Borttappad totalt. Illamåendet börjar avta, och det är ju bra i och för sig. Men istället så tillkommer det andra saker som jag till exempel beskrev nyss, minnesförlust.