torsdag 9 februari 2012

Och vi lekte tafatt mellan träden i skogen.

I morgon går jag in på dag fyra. Det jag känt än så länge är mest illamående. Självklart förstår jag att de inte börjar verka på gång - jag är inte dum! Däremot så tror jag att jag känner efter för mycket. Mest i rädsla till vad som kanske kan komma. Biverkningarna är jag livrädd för. Vad händer om allt blir tusen gånger värre? Kommer jag orka ringa läkaren? Kommer jag orka gå till skolan? Kommer jag ens orka med något när känslorna tar övertaget? Jag är även rädd för att allt kommer gå bra och att jag kommer börja må bra. Min syn på mig själv blir på något sätt rubbad. Jag säger ju att jag vill må bra, att jag vet att jag har så mycket mer att ge. Frågan är om jag verkligen har så mycket mer att ge när jag börjar må bättre. Jag är livrädd för att inte räcka till. Jag är även livrädd för att bli van vid att må bra, och sedan kanske hoppa av karusellen och börja må sämre igen. Jag vet att det är dumt att fundera på allt sånt där nu eftersom att det är långt kvar dit. I alla fall ett halvår. Jag får vänta och se. Jag ger inte upp än i alla fall, för jag har precis börjat och bara det är ett steg till att orka med mer. Men det känns ändå tungt att veta att framtiden inte är särskilt långt bort.

1 kommentar:

  1. Jag vet inte alls vad det handlar om, MEN YOU GO GIRL FÖRFAN!

    SvaraRadera