Dörren är där!

Det började i december igen, det som absolut inte fick börja igen. Jag vet att det var dumt men jag kunde inte kontrollera det. Jag fick inte stopp på mig själv. Så är det varje gång. Jag trodde att jag hade lyckats få kontroll på det för jag hade ju ett uppehåll på nästan en månad. Det "gamla" hade precis läkt och det var då det slog till igen. det fläktes upp. En sorts mani slog till och jag kunde inte sluta. Men jag ska bli bättre nu. Jag ska söka hjälp på riktigt, för jag vill må bra. Jag SKA göra det JAG KAN för att få ett slut på det som måste få ett slut. Jag kan inte fortsätta såhär om jag någonsin vill kunna ha ett normalt liv. För jag skäms ju som nuläget är. Jag skäms något fruktansvärt. Och jag får dåligt samvete. Det är dags. Jag ska för en gångs skull ta klivet som jag som många gånger förr sagt att jag ska ta. Jag ser dörren, och jag närmar mig den. Dörren mot det som ska göra allt bra. Jag springer för att nå den. Snart är jag i mållinjen och jag vinner. Hamnar högst upp på pallen. Jag ger fingret till att Doubters. Det är NI som suger.