Det är ett nytt år med nya möjligheter. Kommer jag ta chansen att se alla möjligheter framför mig? Jag vet inte. Jag vet ärligt talat inte om jag orkar inleda ett nytt år överhuvudtaget. Är det fel att låtsas att det fortfarande är 2011? En stund till? Tills att jag vänjer mig vid att det numera ska skrivas 2012. Tills jag orkar tänka på om jag måste börja köpa vuxenbiljett på bussen eller om jag fortfarande kan åka på ungdom. Tills att jag orkar komma ihåg och tänka på att; "Nu är det fan dags att skaffa jobb Angie!" Jag slutar skolan om ett halvår.. Jag.. ångest. Jag vill inte sluta skolan. Jag vill gå kvar. Jag har inte tid att bli såpass vuxen än att jag måste slitas ifrån ett av de tryggaste ställena i mitt liv. Jag har inte tid att tänka alls. Jag vill bara lägga mig ner, sova. Jättelänge. Får jag sova en stund till? Nej. Jag vet inte hur jag ska hantera allt nu, men jag vet, om jag bara tänker efter, att det löser sig. Kan jag inte lösa det själv, så har jag ändå en hel del fina vänner som kommer finnas där och peppa mig. Det vet jag. Tror jag. Klockan tickar, och snart ska jag vara nere på stan för att träffa mitt Orakel. Klockan tickar, det är snart imorgon. Klockan tickar och snart har en månad gått och vi är inne i februari. Klockan tickar, snart är det midsommar - halloween - julafton. Klockan tickar och snart är det 2013. Det går för fort, alldeles för fort. Helst vill jag ställa mig utanför och titta på. Inte vara med i det tickande systemet. Det gör mig kräkfärdig. Riktigt förbannat jävla kräkfärdig. Det är som en enda stor karusell.. Det går runt och runt. Vilket i och för sig inte är något nytt. Men, ändå. När är det min tur att kliva av karusellen? Jag vet att det inte är meningen att kliva av karusellen, för kliver jag av, så är allt slut. Och jag vill inte att allt ska ta slut. Jag vill bara åka i ett lugnare tempo. I mitt egna tempo. När ska det vara tillåtet? När det finns tid och pengar. Då Angelica, då får du ta allt i ditt egna tempo. Jag får väl nöja mig med att helt enkelt låtsas. För ibland kan jag faktiskt fortfarande drömma mig iväg. Jag är inte nere på botten. Jag har det mesta jag egentligen behöver. Det är jag fullt medveten om.
* Självrespekt
* -12,5 ~
* Sluten avdelning?
* Ärligare
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar