Allting kommer bli bra tillslut, du ska se att allting ordnar sig. - Eller?!

Ibland så tror man att allt känns så bra. Man lurar sig själv att man lever i en slags lyckobubbla.En bubbla man tror ska hålla vad som än försöker spräcka den. Men den är ju uppenbarligen väldigt lätt att ta hål på. Kvar blir något genomskinligt och kletigt. Ett genomskinligt skal. En trasig bubbla. Jag tänker för mycket. Det är det som är felet. Grubblar. Jag hade lovat mitt Orakel att inte grubbla mer, eller att försöka att inte grubbla. Jag har lovat så många så många saker. Jag lovar att ta tag i mitt jävla liv. Jag lovar att jag ska göra det här och det där. Men om jag inte orkar då? Om jag verkligen känner att "nej, jag orkar verkligen inte nu!" Det är så mycket jag inte orkar just för att jag lägger ner tid och energi på att tänka negativt och just grubbla istället. Jag vet att det är dumt, till och med rent utsagt idiotiskt. Men så är det ju också lite så jag jobbar på den här firman. Jag trodde att det skulle vara lättare att sätta ord på allt som jag kände att jag behövde sätta ord på. Men för tillfället så går det inte. Mina känslor och tankar är i ett enda virrvarr. Ur funktion! Sådär trasig som en offentlig toalett kan vara när man redan stoppat i en femkrona.