Smiles and her laughter, it's the only thing that I've been waiting for, a time.

Visst är det lätt? Allt är så fruktansvärt lätt, om man inte har HIV. Haft nostalgikväll minsann. För mig själv och min bakfylla. Det har varit helt okej. Har trivts rätt bra i min ensamhet. Inte haft några krav på mig själv att jag hela tiden behöver sitta och le och låtsas som om allt vore bra. För det är inte bra och det vet både ni och jag. Men jag har också lovat att inte grubbla för mycket. Jag vet att jag tjatar om det, okej? Jag vet också att det är något jag inte kommer kunna hålla.