When everything is going down.

Ångesten som river mig i bröstkorgen är inte att leka med. Har svårt att andas. Försöker verkligen andas men det går inte. Jag skakar. Fryser. Det här är värre än vanligt. Den hårdaste panikångestattacken jag haft på länge. Det blir värre ju mer klockan blir. Det blir tyngre att andas. Strupen snör ihop sig. Skakningarna blir allt häftigare. Jag är ett asplöv. Det här tar verkligen kål på mig. Jag trodde inte att det skulle vara så jobbigt. Och det går verkligen inte att lugna ner sig. Jag vill vara lugn. Jag vill jag vill jag vill. Men vadfan hände med att att viljan skulle vara starkast? Jag kan inte. Jag gråter. Jag skakar. Jag tror att jag måste kräkas också. Kanske blir bättre om jag kräks? Kan ångesten följa med upp ur magen? Den där klumpen som bara växer sig större. Kom igen. Slå mig i magen. Få mig att tappa den sista andan jag har. Låt mig självdö på en gång.