Så jävla mycket tisdag är det. Hade sån dödsångest. Sån fruktansvärd jävla dödsångest. Spindlar överallt. Grät när jag skulle kissa. Grät inombords. Dog lite. Eller väldigt mycket. Det blir bara värre och värre. Med nästan allt. Sån jävla ångest. Hela tiden. Ångest igår när jag skulle äta in public. Vafan? Verkligen den där ångesten då man börjar kallsvettas och allt man gör blir förvirrande och stissigt. Man glömmer bort saker. Ångesten då man bara vill sätta sig ner och gråta. Springer ut från stället man befinner sig på. Är i andra tankar. I en land där allt känns bättre. Men man är fullt medveten om vad som finns omkring än. Fullt jävla medveten om precis allt. Blir inge mer av något. Slutar upp med det jag borde fortsätta med. Det är över nu. Slut. Slut på allt det roliga. Det tråkiga tar över. Lika bra så om jag ska få något gjort. Jo, minsann. Så är det. Nu ska jag ta min ångest med mig ner i sängen. Det kommer ta ett tag innan den släpper. Det tog några timmar igår. Samma visa blir det säkerligen idag. Fan också. Tar ett piller istället. Det kan nog få mig att glömma ångesten och även somna utan den. Äsch, vem försöker jag lura? Jag vet ju att jag inte kommer ta det där pillret. Jag vet att jag kommer ha en natt fylld med ångest. En natt då jag kommer vara vaken längre än vad jag borde. Blir de 24 timmar? Kanske. Det märks. Ska försöka att inte gå så långt. Men jag vet att det bara kommer bli ett halvhjärtat försök. Om ens det. Äsch. Äsch..
Just det, det är november nu. Snart vinter. Eller är det redan vinter? Tveksamt. Såg en domherre tidigare. Enligt sägen borde snön komma snart. Jag längtar till första snön. Då ska ställa mig ute i timmar och fånga snöflingor på tungan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar