And I got some bad motherfuckers to deal with and they came for me to tonight and I'm losing myself to a terrible mess.

Ja. Ja jävlar vilka bad motherfuckers jag har att ta hand om. Det är helt sinnes. Men jag tror och hoppas att jag klarar det. Någonstans inom mig så vet jag att jag kommer klara det. Men gör jag det inte, så kommer allt jag byggt upp att raseras. Hela min värld kommer gå sönder mer än vad den redan är trasig. Hela dagen har jag kämpat som ett jävla djur för att hitta hoppet till att jag kommer klara av att hantera den här chansen som jag fått. Jag har slitit, åh som jag har slitit.. och jag blev klar. Så jävla klar! Nu är det en grej till jag måste klara av så får jag fortsätta ha kvar chansen som jag har. Den sitter i min hand, jag håller i den hårt. Men inte tillräckligt hårt eftersom att den när som helst kan ryckas bort av De Högre. De där som sitter och bestämmer över mitt tillfälliga liv. Nu ska jag inte titta tillbaka på en engelska bok på väldigt länge. Det har jag minsann bestämt mig för. Vad jag nu ska se fram emot är en helg med Hardcore Superstar, finbesök, lussebullar, guidning av Västerås, bara lugn och ro. Jag hoppas på det bästa. Men jag vet ju ändå att mina helger blir alltid fyllda av mer kaos än vad jag hade önskat mig från början. men kaos är bra. Jag trivs i kaoset. Det är fint. Så länge det är rätt sorts kaos. Kan ju vara väldigt olika sånt där. Nu ska jag dö ett tag. Bara andas, njuta och finnas. Finnas i hemlighet. Gömmer mig i ett litet hörn någonstans där ingen kan se mig förrän jag är redo att synas igen.