I don't want to be miss sofisticated lady.

Klockan har slagit över till lördag. Jag ligger i sängen och dricker vin. Mysfull är jag. Ett mysfyllo. Kollar på Supernatural gör jag också. En dag ska jag bli Mrs Dean Winchester. Eller Mrs Jensen Ackles. Spelar inte mig någon större roll. Han är min nya man i skokartongen under sängen. Han fick till och med en helt egen skokartong. Myspys. Jag tänkte skriva värsta seriösa grejen här. Men jag tror att jag skippar det. Ni vet ändå redan vad det kommer stå. "Blablabla. Åh livet är en som en kanot med hål i. Den fylls med vatten och sedan sjunker den. Ååh, livet är så så jobbigt ibland. Jag önskar att jag kunde vara mer ärlig mot mig själv och andra. Blablabla!" Skittråkigt och ni är inte ett dugg jävla intresserade. Så jag ska sluta upp med sånt där. Ni vill inte läsa om det. Ni vill inte se. Ni vill att jag ska vara glad, må bra och ditten och datten. Då kanske ni skulle prova att öppna ögonen också. Öppna och se vad som egentligen händer och sker. Vad jag egentligen håller på med. Alla mina lögner. Allt mitt svek. Allt jag gör för att såra. Nu skyller jag allt på er. Men egentligen är det mitt fel. Jag släpper inte in er. Jag borde även prova att bara säga som det är rakt ut. I alla fall. Vin är bra. Rött vin. Man blir svart om tunga och tänder. Det är fint. Det är så det ska vara. I morgon ska jag på förfest och sedan KG-fest. Fezzzztarååå! Blire party like a rockztar? Jag vet inte kanske. Vem följer med mig hem? Vem följer jag med hem? Ingen. Är för fläskig för sånt där. Men då borde det ju vara perfekt. Feta brudar är endast till för att knulla. Det har vi ju redan kommit överrens om. Fan va sur jag blir på mig själv. På alla. Men mest på mig själv. Alltid på mig själv, alltid. Tar livet av mig istället.