Hälsa alla dem där hemma, jag pallar inte vända om.

Det har absolut varit en bra helg trotts baksmällan jag lyckades dra på mig. Det var en fin helg. Jag känner mig nöjd. Det var nytt, det var äventyr och det var spännande. Jag fick äntligen min spänning som jag tjatat så efter. Det känns bra. Jag tar nya kliv mot något som faktiskt är bra. Stora kliv. Bort från ångesten. Bort från nästan allt som är dåligt. Jag är fortfarande arg på vissa, men jag överlever. Och egentligen är jag ju inte arg och om jag tänker efter så har jag bara mig själv att skylla. Men vi släpper det! Idag är jag glad. Glad men fortfarande bakis. Men jag vet att ångesten står och lurar bakom ett hörn, men förhoppningsvis så orkar jag stöta bort den denna gång. Och gången efter det.  Men det märks. Jag ska kämpa lite hårdare denna gång. För jag är ju påväg bort. Jag är påväg mot oändligheten. Fast jag borde sluta dricka alkohol. Det är inte bra någonstans. Det är gott! Misstolka mig inte. Men det är inte bra. Och jag är trött på att vara sliten nu. Sliten är inte bra. Fast jag kanske är sliten på ett bra sätt för en gångs skull. Kan man vara det? Jag tror det. Det känns värt det i alla fall.