Ibland så kan ha så fruktansvärt fel. Så jävla fel om allt. Alla. Jag trodde verkligen att det fanns ett litet hopp om mänskligheten men det försvann ju ikväll. Känslan som infinner sig när man blir totalt raderad ur en människas liv när man absolut inte gjort något fel, är så jävla konstig. Ja, det är en konstig känsla. Jag kan verkligen inte se att jag gjorde fel någonstans. Jag gjorde bara som det var bestämt. Jag vet inte. Hoppet om mänskligheten är nu ännu en gång borta. Fan va sur jag blir. Så blir jag sur på folk som aldrig hör av sig. Sur på folk som glömmer bort mig fast man har bestämt. Irriterad.
Utöver detta så har ju helgen ändå varit jävligt bra. HCSS i fredags. En låtsasfarbror. Öl i mängder. Myspys en hel kväll och en hel dag. Film. Massa film. Men ändå i lagom mängd. Jag är glad nu fast jag är sur. Fast jag känner ändå att jag är påväg ner i spiralen igen. Neråt för trappan som jag gått upp för. Jag känner att det kanske vore bäst att sluta involvera sig i saker. Men jag är glad. Försöker vara glad i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar