Taking care of business? (- Nej.)

Jag vet inte. Men jag trodde. Och ibland tror jag tydligen för mycket. Grisigt gjort är det i alla fall. Om man bryr sig om någon så kan man väl det kosta lite? Eller ska jag verkligen betala för att få några samtal? Nej, det tycker jag inte. Men det är väl lika bra att jag håller käft och tar emot skiten. För det är ju så kvinnor ska hållas: Tysta och glada. Jag borde säga ifrån. Jag brukar kunna göra det, men inte den här gången. Jag är rädd för att konfrontera. Rädd för att förlora. Jag vill inte förlora. Jag hatar att förlora. Jag hatar att visa mig svag. Och i det här fallet så blir jag svag om jag säger till och ifrån. Så jag låter det vara. Som så mycket annat jag låter vara. Men någon dag, någon dag så ska jag väl visa vad jag tycker och tänker. Jag måste bara bli redo först. Redo för allt och lite till. Redo för att även göra skillnad. Fast jag gör redan lite skillnad. I smyg. Så att ingen jag känner märker av det. Börjar så och ser hur det känns.