Jag mår sådär illa att man verkligen vill kräkas. Men jag kan inte kräkas. Jag känner mig smutsig, dålig, dum och bara så jävla patetisk. Det blir inte bättre men ändå så lurar jag mig själv varje gång att "det är ju ändå lite kul". Men fan vad jag bara önskar att jag kunde sluta upp med dumheterna. Börja ta hand om mig själv. Men nejdå. Det funkar inte så i Angie's värld, hon ska ju prompt göra tvärt emot vad som egentligen är bra för henne.
Och om jag bara kunde låta bli att bli lurad varenda jävla gång. Sluta upp med att vara naiv och blåögd. Det är inte sött på något sätt. Jag får väl helt enkelt sluta upp med att vara mig själv och ändra mig efter hur andra vill ha mig. Det blir väl bäst, så för jag är ju helt klart felkonstruerad.
Jag kan ju heller inte nöja mig med vad jag "får". Men ska man verkligen behöva nöja sig? Det är väl då som det kan gå så satans jävla fel? Jag vill tro att det ska vara dunder och brak när det väl händer. Jag vill tro på magi och mirakel. Men varje gång så finns det ju bevis på att det aldrig blir som man själv vill. ALDRIG NÅGONSIN. Det är ju så fantastiskt jävla underbart vad livet kan lura en.
Livet? Det är väl ändå alla jävla människor som gör det. Tidigare idag så hade jag hittat ett litet hopp för mänskligheten, men det sprack. Så jävla hårt sprack det. Jag vet precis varför det sprack och det kan nog ha med att göra att jag verkligen inte orkar med att folk ljuger och sviker. Jag är fullt medveten om att människor fungerar så. Men man måste ju få hoppas lite? Ibland. Helst inte. Det går ju bara åt helvete då.
Det är väl lika bra att bara ta livet av sig egentligen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar