The silence that followed didn't do us any good.

Känner mig tung i huvudet, ungefär som om hela skallen var fylld utav tjära. Inte ett dugg mysigt. Jag trodde jag var på topp när jag vaknade i morse, sen gick allt bara utför. Men så kan du ju inte säga? Det återstår ju mycket utav dagen! Jamen det känns ju så, än så länge. Dagen kanske blir bättre sen. Jag vet inte. Jag låg och tänkte igår på en hel del saker, men jag kom absolut inte fram till något bra. Sen när jag vaknade i morse så var alla tankar borta. Jag var dessutom jävligt groggy och det var efter det som hela dagen blev förstörd. Mitt humör känns ändå att vara på topp. Jag behöver mitt Orakel, men inte så mycket att det gör ont. Och tur är väl ändå det eftersom att han är borta idag? TVÅ VECKOR ÄR INTE OKEJ. Tydligen så fick det lov att vara okej den här gången. Ibland önskar jag att jag var som en liten fågel. Att jag kunde ta mig bort från allt när jag verkligen och inte verkligen behövde det. Fast om jag känner att jag behöver komma bort så måste jag ju behöva det? Ja, det tror jag minsann. Usch, det blir ju inget vettigt skrivet alls. Kanske blir så när hjärnan känns tung som bly och ögongen går i kors. Känner mig ful också. Hatar att vara ful. Jag vill vara vacker. Förtjusande. Det är ett fint ord. Jävligt fint! Men nu så är jag ju inte det. Jag är bara ful och fet. FETTOJÄVEL. Tur att det finns bra musik i alla fall. Whitetrashhora. Ja, idag så är det nog så. Så länge jag inte blir en äckel-whitetrashmorsa i framtiden. Det vore jobbigt. Jävligt jobbigt. Åter till Graveyard. Eller kanske lite Hardcore superstar? Jag vet inte. Det märks ju om en stund.