Superseriösbildjävelförattiblandblirdetså!
Jag borde lära mig att ta vara på de små stunder som känns otroligt bra. Jag har redan kommit fram till att inget är underbart. Underbart är ett påhittat ord som bara passar in i filmer. (Just därför så önskar jag ibland att mitt liv var en film.) I alla fall så funkar det inte att säga att någon eller att en handling är underbar. Fast nu tänker jag säga emot mig själv - att fånga snöflingor på tungan är underbart. Att se höstens alla färger är underbart. Höstregn är underbart. När det riktigt smäller mot fönsterrutan så att man tror att den ska gå sönder. Förövrigt så är inget underbart. För någon eller något som är underbar(t) innehåller inga själviska handlingar. Inget ge eller ta. Med andra ord så kan ingen människa skapa något som är underbart. För människor handlar endast efter hur de själva vill må. En självisk handling med andra ord. Man ger för att få. I alla fall så ville jag komma fram till att de stunder som är någorlunda bra, som känns bra i magen och får en att skutta till lite av lycka (lycka finns!) borde jag verkligen hålla i. Jag släpper dem för lätt. Jag är rätt bra på att analysera sönder saker. Inte för att jag tycker om det eller vill, utan för att ibland finns det ingen mening med något och då blir det som det blir. Men! Ett stort MEN, så är det inte mitt fel. Ibland, mer sällan än ofta, så det någon annans fel. Jag låter det vara så för den här gången. Nu ska jag göra en kopp té och mysa med Portishead, det kanske kan få mig på bättre tankar. I annat fall kan man i alla fall hoppas på det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar