Who's gonna save the world tonight?

På lördag åker jag. Bort från julen i Sverige. Bort från stök och tråk. Jag åker med en vän och hennes familj. Det  känns bra. Jomen visst fan gör de det! Jag är påväg uppåt igen och det känns bra. Det är fortfarande nära botten, men jag sitter inte längre fast i dyn. Kanske är det min tur att skina nu? I alla fall för en liten stund. Några dagar sådär. Kanske veckor. Eller månader? Det märks och jag hoppas. Såg förövrigt en underbar film för en stund sen; Beastly. Så fruktansvärt vacker. Tänk om verkliga livet också kunde vara så vackert? Så svårt men så lätt. Att alla bara kunde vara så, fina. Jag vet självklart att huvudkaraktären inte är så vacker i början. Men han blir ju det. Han lär sig. Kanske är så att alla måste lära sig på det sättet? Jag försöker, verkligen hela tiden. Vissa stunder så kan jag, andra stunder så måste jag försöka mer, det vet jag. Ser ni hur hårt jag jobbar med det? Jag vet inte, om jag själv knappt kan se det, hur ska ni då kunna göra det? Det blir en ond cirkel. Såna där som jag ofta hamnar i. En dag så ska jag göra något vackert, något genuint vacker pratar jag om då. Jag ska visa att att jag kan. Visa att jag vill. Men inte nu, det tar jag sen. Allting har sin tid. Just nu borde jag egentligen sova. Så jag ska väl ta och göra det. Sen, snart. När? Kanske i morgon.