tisdag 6 december 2011
Havet är djupt, havet är djupt. Nere på botten, här är det toppen.
Som ett hårt slag i magen. Det här var jag inte beredd på. Jag trodde verkligen inte att en sån liten sak skulle kunna spela någon roll. Det kan ju vara i faktum att du ljög för mig från start. Att du sen betett dig som en idiot för att på fyllan vara hur go som helst. Att du helt plötsligt blivit söt även som nykter och sen, utan förvarning. BOOM. Där kom slaget i magen. Vad hände? Jag hatar lögnare. Jag hatar att vara den naiva och blåögda. Jag hatar att jag bryr mig. Men det är okej. Som så jävla många gånger förut, så är det okej. Jag tar slaget i magen. Håller det inom mig, för vem ska jag prata med om det här? Jag har satt mig i båten själv. Jag valde att åka med, ut på sjön. Havet. Jag satt kvar när båten sjönk och jag valde att inte ha någon flytväst. Jag valde fel. Så fruktansvärt fel. Vem ska nu rädda mig? Jag orkar inte simma. Lika tung som en sten så flyter jag ner mot botten. Havets djup. Där ligger jag nu tillsammans med okända arter. Förlista skepp och piratskatter. Men jag är varken en okänd art, ett förlist skepp eller en skatt. Jag är bara en liten flicka som inte orkade simma upp mot ytan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar