Jag vet att jag gjorde fel i morse som valde att stanna hemma. Men jag fucking pallar inte. Jag orkar inte skolan just nu. Jag orkar inte med mitt eget liv. Jag önskar att jag hade större vilja till att faktiskt orka med saker, för jag väljer ju bort att orka. Jag borde plugga. Jag försöker plugga. Men det blir inge bra. Det blir lika dåligt som en kladdkaka utan chokladsmak. Man glömde kakaon. Vadfan hände? Man glömde. Det är alltså där problemet ligger. Jag glömmer hur det är. Jag glömde bort. Allt. Hittade roligare saker att titta på. Kläder. Jag älskar kläder. Men jag är för fet för kläderna jag vill ha. Jag försöker ju tänka annorlunda, men tanken på fläsket kommer alltid tillbaka på något sätt. Får skuldkänslor så fort jag ätit något som jag vet inte är nyttigt någonstans. Försöker äta mindre mängder i hopp om att det ska ge resultat. Nej nu ljög jag. Jag slutar äta helt. Äter någon dag i veckan. Äter jag för mycket får jag kompensera med att inte äta något alls på ett tag. Kaffe. Kaffe är vad jag lever på just nu i princip. Kaffe är bra. Med lite mjölk för att få i mig kalcium. Se. Jag vet hur man överlever. Men jag vet också att det är fel. Det är bättre att äta regelbundet. Få i sig all näring man behöver. Men ändå så gör jag inte det, för jag orkar inte ta kampen mot ångesten som kommer efteråt. Det sticker i kroppen nu. Ungefär som om jag hade nålar lite överallt. Det kliar i munnen. Vad har jag ätit som jag inte tål? Min nässpray är snart slut. Det är bra. Jag ska sluta med sånt där. Jag ska sluta med lite alla möjliga grejer. Jag ska även sluta upp med att inte respektera mig själv. Jag ska lära mig att sätta mig före alla andra. Jag faller och mitt alterego följer med ner.
Egentligen så vet jag att jag kan. Jag vet att andra också vet att jag kan. Men jag behöver bekräftelsen för att orka fortsätta. Jag är bra. Jag är inte rädd. Jag kan flyga. Eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar