måndag 5 december 2011
Lucky Lady Hotshot.
Det är måndag. Mm, minsann. Jag är kall. Jättekall. Hela tiden mest. Jag har fortfarande ångest inför julen. Den närmar sig. Den där julafton. Det är 19 dagar kvar, snart 18. Det är för nära. Men jag ser ändå ett litet ljus i slutet av tunneln, nyårsafton. Då är julen slut. För min del i alla fall. Alla andra tänker ju minsann fira jul och ha sitt jävla julpynt ända in i mitten av januari, minst. Jag har ont i kroppen också. Det ilar i skelettet. Jag har bulor i skelettet också. Som små bölder. Alldeles svullet. Men det är okej. Jag fick lite snö ikväll. Lite grann, men inte tillräckligt. Men lite är ju också bättre än inget? Ja, det tycker. Så är det när det gäller allt. Jag försöker så hårt men jag tror inte att någon ser det. Jag vill att ni ska se det. Jag försöker vara mer öppen med det, men det känns så påhittat då. Jag hittar ingen balans mellan att vara tyst om det och att tala öppet om det. Mina ångestattacker. De blir fler, större och värre. De kan komma när som helst. Jämt. På bussen. På ICA. På vägen någonstans. Hemma. Det är dags att ta tag i det här. Jag borde ha gjort det för längesedan. Men det är väl nu som jag kanske är påväg att växa upp. Verkligen ta hand om mig själv. För det vet jag att jag påstått förut att jag har gjort, men jag har även vetat att det varit en lögn. Jag kan även berätta nu på en gång att jag inte kommer ta tag i det. För jag har identifierat mig med att må på ett visst sätt. Är man lycklig så bryr sig ingen på samma sätt. Problemet är bara att jag aldrig säger till någon hur jag egentligen mår. Jag är som en ensam pirat på de sju haven. Alla andra blev dödade av den brutalt stora bläckfisken. Jag tappade min Rom i havet. Här står jag ensam kvar, på ett öde skepp. Jag vet att om jag bara tar mig i land så kommer det finnas människor som kan och vill bry sig. Men jag väljer att stanna här, för det är på mitt skepp som tryggheten finns. I morgon ska jag till mitt Orakel. Vi ska se om han lyckas knäcka koden ännu en gång. Han är bra på det där har jag märkt. Vi alla är bra på något. Och jag är bra på att ljuga. Jag är bra på att se glad ut. Jag är bra på många saker. Men det jag är bäst på är att vara jag. Ingen annan kan bättre vara mig än jag själv. Jag är rätt bra när jag tänker efter. Halvbra i alla fall.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar