tisdag 6 september 2011
The sun is the same in a relative way, but you're older.
Ibland är det lustigt hur man kan tänka på en person och så helt plötsligt så ringer människan. Låt mig också säga att det här inte är en människa jag någonsin har pratat med ofta, även om det nu är så att han har lovat mig en fin jävla vigselring och ett pompigt giftemål, men det var ändå så jävla klockrent. Det kanske är menat att jag borde ta tag i den här relationen och faktiskt göra något utav den och inte bara slänga bort den. Det kanske finns en fin vän i den här människan också? Det finns ju något fint i alla människor, ibland är det väl bara svårt att se det har jag hört. Nej, om man skulle ta och göra något utav sitt liv istället för att sitta vaken. Sova kanske? Men det är ju så svårt. Min säng är inte längre en trygghet, den håller mig vaken. Vi får väl se vem som fortfarande är vaken när det närmar sig småtimmarna. Småtimmarna är ett fint ord. Precis som exceptionellt, fabulöst, phenomena, plausible och.. skoltimmar. Eller ah fast nä. Inte skoltimmar. Men det kunde ha varit. Precis som så mycket annat hade kunnat vara fint.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar