I hope that someone's gonna call and tell me this night is over.

Jag var i Stockholm i fredags. Jag såg The Ark. Jag sprang runt i hela stan. Jag blev förföljd av en utländsk man. Jag sprang runt lite till. Jag sov på hotell. Åt hotellfrukost. Rökte. Myste. Umgicks med en fin Solstråle. Gud vad jag har saknat henne! Jag åkte till Gävle. Lagade mat åt en skäggig man. Fick pussas lite. En kaffepuss. Jag gillar kaffepussar. Drack vin. Kollade på film. Fick mysa massor. GOSGOS! Åkte hem. Blev stirrad på av en ful unge. Hon hade för långt avstånd mellan ögonen. Ville slå henne lite. Egentligen massor. Kvällen kom. Åkte hem till en annan Solstråle. Drack té. Hade tjejsnack. Hade lite ångest. Ångesten försvann när jag kom hem. Kanske. Jag vet inte. Den ligger nog fortfarande och gnager i bröstet. I smyg sådär. Natten var mer eller mindre sömnlös. Jag hatar sömnlösa nätter. Fruktansvärt värdelöst. Jag orkar inte riktigt just nu. Kan det bara inte låta mig vara ifred. En gång. Två gånger. Flera gånger. Om och om igen. Hela tiden. Ibland blir det som det blir. Hoppsan. The Ark är slut nu. De existerar inte längre. Borta. Men icke! De finns fortfarande. Överallt. Vi hörs.