måndag 12 september 2011
I got birds in my ears and a devil on my shoulder.
Det har gått ännu en helg och jag överlevde den. Men det var knappt att jag överlevde den igår. Det var lite jobbigt att sitta ensam en lördagskväll. Detta tänker jag inte återuppleva. Never ever! Det blir ju bara jobbigt för mig och för alla andra. Eller mest för mig själv kanske. Ni andra behöver ju inte höra så mycket utav mitt gnäll. Ibland tror jag dock att det vore bra om ni andra hörde mitt gnäll. Allihopa utav er. Äsch, kanske bättre att bara skita i det och låta det vara liksom? Jag vet inte. Men det märks ju om inte annat. Nu ligger jag i sängen och har återigen tid att tänka. Jag tycker inte om att tänka. Jag tycker inte om att vara ensam. Jag borde ändra på detta. Ordentligt. I morgon ska jag äntligen träffa mitt Orakel. Det känns välbehövligt. Det var ett tag sen och jag har mycket att prata om känner jag. Kanske mer än vad han orkar lyssna på? Antagligen, men han gillar att lyssna på mig, tror jag. Hoppas jag. Hur som helst så är det ju i alla fall hans jobb att lyssna på mig, så han får göra det vare sig han vill eller inte. Tänk om jag också kunde få betalt så fort någon ville prata med mig. Det vore bra och gud så rik jag skulle vara. Periodvis i alla fall. Just nu behövs jag inte alls. Nu har ju alla fått som de vill och jag fortsätter vara pajasen. Har ni lust att fråga hur jag mår? Eller kanske bara umgås på riktigt? Jag vet att jag är egocentrisk ibland, men det behövs för att orka. Och just nu orkar jag inte ändå. Jag behöver komma iväg för jag kom aldrig iväg sist. Jag behöver kärlek och ömhet. Jag behöver höra små söta ord från någon som menar de. Jag behöver en famn att kalla min egen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar