Låt oss bli dem som försvann.

Skiter i det här. Gräver ner mig under jorden istället. Försvinner. Tar en evig semester. Det vore fint. Om inte annat så vore det jävligt skönt. Komma iväg lite, jatack! Jag orkar inte riktig just nu. Jag vet inte ens om jag vill orka. Jag tror att jag vill orka. Men jag vet att det bara är en teater för alla andra och även mig själv. En sån där, där man spelar så bra, att alla tror på en och blir nöjda. Och nöjd är ju bra? Ja, tydligen så ska det ju vara det. Äsch, jag vet inte. Skiter i det här. Gräver inte ner mig under jorden, men går och dricker kaffe och röker istället.