There's whiskey in the jar-o.

Snart ska jag jobba. Jag saknar. Fan vad jag saknar. Det kom lite grann när jag lyssnar på Thin lizzy - Whiskey in the jar och drack det jävla Black Tower vinet. Allt är mitt eget fel och det vet jag. Jag lät mig luras. Jag försökte att tro att jag bara kunde släppa det. Jag lurade mig själv som så många gånger förr. Nu när jag är ensam så var det lättare för tankarna att tränga sig fram. Jag borde inte vara ensam just nu. Tur att jag ska jobba om en timme i alla fall. Då får jag något att fokusera på, jag släpper in lite kaos i mitt liv. Jag älskar mitt kaos. Om ungefär en vecka, lite till, så börjar det ordentliga kaoset. Jag älskar det ännu mer. Ååh, ge mig lite knark, lite sprit, ge mig till himlen en kupong. Det vore grejer. Jag ska ringa mitt andra lilla Orakel nästa vecka och kolla massa grejer. Det kommer bli fint. Jag saknar mitt Orakel. Jag saknar de andra människorna och jag saknar byggnaden. Jag saknar så mycket egentligen, men det är hemligt. Jättehemligt, därför skriver jag inte vad det är. Eller? Och ni, era jävla solstrålar, sluta kasta bort allt! Sluta, ser ni inte vad ni har? Jag ser. Och jag ser för mycket. Jag vet för mycket. Jag hör. Fan, sluta kasta bort. Ta vara på det ni har istället. Det hade jag gjort, så som jag tar vara på er. (Och ni egentligen tar vara på mig.) Men det är inte vad det handlar om nu. Det handlar om allt det andra som jag vet. Gör det bara, gör det. Kom igen, det blir kul.