Ja, du ville känna doften av ett fyllo mot din kropp, för att tvätta bort en helt annan arom.

Det regnar aska i min stad, den brann ner för längesen. Det är bara ingen annan som kan se det. Varför öppnar ni inte era ögon? Ser ni inte att det är tunga askflarn som faller? Ser ni inte hur skuggorna kikar fram bakom varje hörn? Skuggor som vill en illa. Jag ser. Jag ser mer än vad jag orkar se. Jag vågar se. Det jag ser skrämmer mig. Att se sig själv i spegeln idag är inte vad jag hade förväntat mig. Jag ser ett föråldrat ansikte med ett oroligt uttryck och en åldersskåra i pannan. Precis där, mellan ögonbrynen. Jag blir rädd för mig själv. Den jag ser i spegeln kan inte vara jag. Men vem skulle det annars vara? Vad händer nu? Ska jag bara vänta? Vänta på att bli äldre än vad jag borde bli? Jag dör ju en bit hela tiden. Varje dag. Cancern tar mig. Sjukdomen sprids. Den sträcker sig ut i varenda led och vartenda litet skrymsle som finns inuti och utanpå mig.

Det regnar små sommardroppar i min stad. Blommorna växer sig stora och träden är gröna. Ser ni? Det är en underbar natur. Ser ni verkligen, har ni öppnat era ögon? Ser ni de godhjärtade änglarna som lurar bakom varje steg ni tar? Jag ser. Och jag orkar se. Jag vågar se. Jag blir lycklig. Jag ser på mig själv i spegeln och finner något jag inte hade förväntat mig. Jag ser en ung tjej som ler. Ett stort leende och glädjerynkorna har spridit sig i pannan och mellan ögonbrynen. Den jag ser i spegeln måste vara jag. Vem skulle det annars vara? Vad händer nu? Ska jag bara vänta? Vänta på att livet ska fortsätta? Jag lever fullt ut varje dag. Lyckan sprider sig. Den sträcker ut sig i varenda led och vartenda litet skrymsle som finns inuti och utanpå mig.



Jag lever i en värld där jag inte kan bestämma mig om vad som är rätt och om vad som är fel. Jag blandar ihop allt något fruktansvärt. Jag ser det jag inte borde se och jag missar det som verkligen betyder något. Jag lever i min egna värld där det är jag och ingen annan som bestämmer. Min värld kunde vart bättre. Den kunde ha varit något annat. Det kunde ha varit en värld där jag vågade släppa in folk och låta dem se det jag ser. Jag är är en blåval. Jag har svårt för känslor eftersom att de alltid kletas ihop. Jag är starkare än vad jag tror. Jag kan och törs mer än vad jag hade förväntat mig. Jag är Angie.