Känslan av tomhet dök upp. Ångesten, paniken, hopplösheten. Den stora oändligheten sköljde över mig som en tsunami-våg. Gjorde mig till ett offer. Ett offer för mig själv och mina dumheter. Ibland så blir det visst bara så. Dumheter. Vad ska hon nu hitta på? Det märker vi. Allt gick i kras. Det jag en gång byggt upp så bra. Och det var mitt eget fel. Jag tänkte för mycket.
Jag vet att det gör ont för er också, men just nu behöver jag lite mer uppmärksamhet än tidigare. Lite mer kärlek. Lite mer hat.
Jag älskar dig Angie!
SvaraRadera