Ingen människa ser mig, men en dag som den här känns det bra.

Allt går som på tomgång. Har mest legat och sovit idag. På soffan, min underbara soffa. Har även badat i kokhett vatten och skum. Skumbad, myspys. Har funderar en del också. Borde jag lägga ner det som varit i några dagar nu? Bara släppa det och se det som en kul grej som hände i mitt liv. Jag har skrivit ett brev, men frågan är om jag ska skicka det. Jag vet inte. Det var och kommer vara en oförglömlig kväll. Men vill jag verkligen lägga ner det? Jag vet inte. Är det okej att inte veta? Ja, det borde det vara i alla fall. Fan. Det börjar kännas lite jobbigt. De flesta i min närhet har någon numera. Även om det inte är fast eller helt säkert, så har de någon. Jag får ångest. Jag är ensam. Fast ändå inte ensam. Det borde inte vara okej att vara ensam. Men det kanske är lika bra. Jag är ändå inge bra på känslor. Vi stänger av nu.