Jag önskar att jag var på en annan plats, en annan tid. Jag är inte redo. Jag blir prövad nu i några månader. 2 månader för att vara exakt. Jag ska stå på egna ben. Jag känner att jag inte klarar det. Jag vill nog inte klara det. 12e augusti blir allt bra igen. Jag vill klara det, jag vill visa att jag kan. Men frågan är om jag har tillräckligt med vilja. Jag känner mig som en nyfödd kalv. Jag ska stå på benen för första gången. Jag provar att ställa mig upp. Jag vacklar. Jag ramlar. Jag ligger snopet i gräset. Vi får se om jag provar att resa mig upp igen. Hade jag varit en riktigt kalv så hade jag gjort det och jag hade klarat det. Men som det känns just nu så tror jag inte att det kommer att gå.
Min "bästa vän", mitt Orakel, har tagit semester från mig. Båda mina Orakel har tagit semester. Vad gör jag nu? Jag hade så mycket mer att prata om, så mycket mer att få utrett. Jag behöver mer bearbetning. Från någon som kan. Jag känner mig otroligt utelämnad och vilsen. Det är inte deras fel, det vet jag. Det är ju som tvunget att bli så. Men vad händer om jag får en ångestattack? Kan jag ringa? Vågar jag? Nej. Jag kommer sitta och gråta, panikandas och inte veta vart jag är eller vart jag ska ta vägen.
Jag tror att jag skiter i att sova inatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar