onsdag 29 juni 2011

I know it's hard to tell, hard mixed up you feel.

Jag saknar den där vänskapen då man pratar om allt. Den där grejen man bara kan ha med vissa personer. Jag vet att jag satt mig i en roll som vi kan kalla för "pajasen". Jag är den roliga, den dumma, den som alltid försöker liva upp stämningen. Jag har svårt för att prata. Det blir så komplicerat när jag väl försöker ge mig in på det. Alla ord blir så blurriga och sluddriga. Vissa ord kommer ut i hel fel ordning. Allt blir fel. Så jävla fel och det är så svårt att ta tillbaka ord som är sagda. Om man skriver ner något, så kan man radera om det blir fel. När ska det bli lätt? Tydligen aldrig. Det är inte meningen att det ska vara lätt. Tänk om jag vore en sång. Eller en film. Då skulle allt vara så lätt. Jag skulle bara vara en roll i ett manus. Någon annan med lyckliga händelser och ett lyckligt slut. Jag vet inte om jag vill ha ett lyckligt slut och lyckliga händelser har jag ju redan. Men det känns ändå inte riktigt rätt. Ibland känner jag mig bortglömd också. Bara lite grann sådär. Jag tror inte att det är meningen, inte utav vissa i alla fall. Andra har ju som bytt ut mig. Det är okej, tror jag. Nej, det är fan inte okej. Jag blir så arg på mig själv, att jag lurar mig själv att tro att saker är okej när de inte är det. Skärp dig Angelica. Jag försöker, förlåt. Kanske, jag ska tänka på saken. Ibland så önskar jag att allt skulle ta slut. Att det bara skulle ta stop. Ingen förvarning, ingenting. Bara slut. Jag behöver mitt slut. Jag behöver det mesta. Jag kräver en hel del uppmärksamhet. Mer än vad jag gärna vill erkänna för mig själv ibland, oftast. Men jag försöker att inte vara så krävande. Jag vill bli liten igen. Allt var så mycket enklare då. Jag vill leva i en film och bli kysst av den där charmiga killen med rakat huvud och de vinröda Dr.Martens-kängorna.  I want a lover I don't have to love. Fast jo, älska lite grann. Lite lagom. Jag vill ha ett hem att kalla för hem. Inte bara ett ställe att bo på. Att bo och bo är inte samma sak. En annan dag. Vi tar en sak i taget. Vi börjar med att bli fri och frisk från cancern. Fri från dåliga vanor. Fast det tar vi också en annan dag. En annan dag låter bra. Mycket bra.

3 kommentarer:

  1. Nej Angie! Det är inte okej att byta ut dig! Jag fattar inte hur man bara kan göra så!
    Och alla vill väl ha en viss del uppmärksamhet, vissa mycket och vissa vill ha lite. Och om folk inte kan ta att du vill ha uppmärksamhet? Fuck them!
    Krävande tycker jag inte att du är, jag ser en omtänksam tjej som vill alla hennes vänner väl! Är det att vara krävande... tror inte det va?
    Du är en så underbar person, Och jag är så glad över att jag har lärt känna dig!

    SvaraRadera
  2. Det är okej att vilja ha mycket uppmärksamhet, och jag ska försöka ge dig all du behöver. Även om dina ord kommer ut i fel ordning, så tror jag att jag för det mesta förstår dig. Och gör jag inte det, så rätta mig. Jag önskar att du kunde se dig själv ur mina ögon, för jag ser dig som en helt underbar person som har så mycket att ge till världen och till sina vänner. Jag önskar också att du kunde orka allt det du vill. Men ändras, det behöver du inte, för du är tamigfan perfekt precis som du är.
    Btw, alex har helt rätt!

    SvaraRadera