Jag har haft en bra helg. Den har spenderats med Solstrålar. Jag känner mig fortfarande ensam, men mindre ensam. Det är väl ändå okej? Ja, jag tror det.
Helgen var ett virr varr av kaos, ett kaos som jag uppskattade. I morgon börjar kaoset på riktigt. Fem dagar i veckan i fyra veckor. Nästan i alla fall, i morgon börjar en vecka med fyra dagar. Men även det är okej.
Jag behöver ändå semester. Från allt. Jag vill härifrån, långt bort. Till en plats utan känslor. Rymden kanske? Det sägs ju att i rymden finns inga känslor. Jag vet inte. Jag behöver frihet och mindre ansvar. Jag behöver tid för mig själv på en plats bland människor. Jag behöver sällskap på avstånd. Om jag ändå kunde få en liten låda, där jag kunde stoppa solstrålar, och sedan ta fram de när jag behövde dem som mest. Eller i själva verket när jag behöver sällskap på min ensamma plats. Jag har ingen ensam plats. Vart är du?
Om fem timmar så ska jag gå upp. Ställa mig i duschen och känna vattnet rinna ner över min kropp. Känna hur små droppar tränger sig genom porerna, men ändå stannar utanför. Jag vet att jag inte kommer njuta fullt av duschen eftersom att det måste bli en snabbdusch för att sedan stressa mig mot mitt kommande kaos. Det kaos som jag kommer avnjuta till en viss del. Till min del. När jag säger stopp, då vill jag att det ska vara stopp också, och det kommer inte direkt gå nå vidare. Men det får duga för stunden. Vart är min stund? Den försvann som på vägen hit. Hit? Vart är det? Just där du är. Nej. Eller? Ja, kanske. Vi märker det helt enkelt.
Jag dör nu, för några timmar. Vi ses på andra sidan. Precis där borta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar