I know it's hard to tell, hard mixed up you feel.

Jag saknar den där vänskapen då man pratar om allt. Den där grejen man bara kan ha med vissa personer. Jag vet att jag satt mig i en roll som vi kan kalla för "pajasen". Jag är den roliga, den dumma, den som alltid försöker liva upp stämningen. Jag har svårt för att prata. Det blir så komplicerat när jag väl försöker ge mig in på det. Alla ord blir så blurriga och sluddriga. Vissa ord kommer ut i hel fel ordning. Allt blir fel. Så jävla fel och det är så svårt att ta tillbaka ord som är sagda. Om man skriver ner något, så kan man radera om det blir fel. När ska det bli lätt? Tydligen aldrig. Det är inte meningen att det ska vara lätt. Tänk om jag vore en sång. Eller en film. Då skulle allt vara så lätt. Jag skulle bara vara en roll i ett manus. Någon annan med lyckliga händelser och ett lyckligt slut. Jag vet inte om jag vill ha ett lyckligt slut och lyckliga händelser har jag ju redan. Men det känns ändå inte riktigt rätt. Ibland känner jag mig bortglömd också. Bara lite grann sådär. Jag tror inte att det är meningen, inte utav vissa i alla fall. Andra har ju som bytt ut mig. Det är okej, tror jag. Nej, det är fan inte okej. Jag blir så arg på mig själv, att jag lurar mig själv att tro att saker är okej när de inte är det. Skärp dig Angelica. Jag försöker, förlåt. Kanske, jag ska tänka på saken. Ibland så önskar jag att allt skulle ta slut. Att det bara skulle ta stop. Ingen förvarning, ingenting. Bara slut. Jag behöver mitt slut. Jag behöver det mesta. Jag kräver en hel del uppmärksamhet. Mer än vad jag gärna vill erkänna för mig själv ibland, oftast. Men jag försöker att inte vara så krävande. Jag vill bli liten igen. Allt var så mycket enklare då. Jag vill leva i en film och bli kysst av den där charmiga killen med rakat huvud och de vinröda Dr.Martens-kängorna.  I want a lover I don't have to love. Fast jo, älska lite grann. Lite lagom. Jag vill ha ett hem att kalla för hem. Inte bara ett ställe att bo på. Att bo och bo är inte samma sak. En annan dag. Vi tar en sak i taget. Vi börjar med att bli fri och frisk från cancern. Fri från dåliga vanor. Fast det tar vi också en annan dag. En annan dag låter bra. Mycket bra.

I want the world to stop.

Jag saknar mina Orakel något fruktansvärt. Jag behöver dem fruktansvärt mycket just nu. Det blev ett slag i magen. Sådär hårt så man tappar andan och tror att man ska dö. Istället gör det bara förbannad jävla ont. Luften vill inte tillbaka in i lungorna. Cancern kom och sa "Hej, glöm inte bort mig!" Nej, jag har inte glömt. Jag vet att den är där, hela tiden. Men den har varit så mycket mindre väldigt länge nu ändå. CANCERJÄVELFÖRSVINN! Alla andra verkar inte märka något alls. Det syns ju inte så det kanske inte är så värst konstigt. Alla andra fortsätter sin vardag precis som vanligt. Vad är vanligt? Jag vet inte. Ballongen sprack, den föll. Ner, långt ner. Jag har ont också. I ryggfiléerna. Mest den ena, den vänstra. Kaoset räckte inte till. Det var fel kaos. Inte roligt kaos. Jag saknar förra sommarens kaos. Då var det bra människor runt om mig. Nu är det mindre bra. Lite fulare också. Jag behöver rätt kaos. Jag behöver rätt botemedel mot cancern. Jag behöver en utredning. Tar jag tag i det? Nej. En annan dag. En annan månad. Ett annat år.

She's under my thumb. Ain't it the truth babe?

Det blev en RockZtar fredag med både fula och fina människor. Jag fick hångla lite också med en snygg brud. Jag fick klämma lite på tuttar också. Myspys.

Jag ska återgå till kaos i morgon och den här gången så blir det 5 dagar av kaos. En helg med kaos, och sedan åter 5 dagar av kaos. Jag älskar mitt kaos. Det är bättre än bäst. Mami har inhandlat lunch åt mig också som jag ska ha med mig till kaoset i morgon. Ja, haha jag har tid att äta lunch mitt i kaoset. LOVE IT!

Fast jag har mitt kaos, så känner jag mig nedstämd. I don't know why. Kanske saknar jag att få hångla lite. Jo, det är nog så. Med vem spelar nog inte så stor roll. Bara denne är snygg och kan ge mig lite kärlek, även om det så bara är för någon/några timmar. Fast jag vill ju hellre kärlek mycket längre. Men det löser väl sig senare. Allt löser ju sig tillslut som man brukar säga.

I believe it's time for me to be famous, and out of place.

Jag kaosar runt sista dagen i morgon för den här veckan. Eller gör jag? Nä!

Jag ska Partey like a RockZtar i helgen (i alla fall på fredag) med finfina människor. Kanske några fula också, det vet man aldrig. Men mest fina! Såna där solstrålar ni vet. "Det kostar pengar Mats, du vet!?" Haha, jag vet inte varför, men jag fick just den repliken på hjärnan. Det är en bra replik.

Idag har allt känts lite lättare också, sådär lagom lätt. Men man vet ju aldrig hur det kan komma att ändra sig. Kan det vara för att jag har haft en lagom balans på sällskap och ensamhet? Ja, kanske. Jag borde nog prova på det i morgon också. Annars så kryper jag upp i min ena solstråles famn och myser har jag bestämt. Lite vin tänker jag också dricka. Måste ju förbereda mig för mina RockZtar fasoner!

Hejsvejs i lingonskogen.
Puss och kram, skumbanan.
Over&out, Mr.Brightside

No need to head out there . You're never playin' fair.

VARTFAN ÄR MINA PENGAR LIKSOM?! Jag tror att jag kommer dö lite om jag inte får pengar. Jag behöver de. Mer än någonsin faktiskt. Jag börjar bli fattig. Eller ja, mitt sparkonto börjar bli fattigt. Som fan. Inte ens lite okej. Att jag alltid lyckas. Att få pengar är svårt, att spendera pengar är lätt. Fan, jag har en klump i magen. Känns som att jag kan behöva ringa några samtal. Några viktiga sådär. Till några stycken. Först och främst försäkringskassan. Jag vill inte vara fattig. Skit också!

Love of mine, someday you will die. But I'll be close behind.

Min man, Ryan Dunn, är död. VAFAN LIKSOM?! En av de få män som jag hade kunnat tänka mig att skaffa barn med. Nu saknas det bara att några till av mina män dör och jag blir barnlös, föralltid. FANRÅÅÅÅ!!!

Jag råkade visst spendera 1Lax idag också på rätt kort tid. Ehehe, shit happens. Men det var ju ändå saker jag behövde, tror jag. Jo det gjorde jag. 

Kaoset tog över idag, men det kändes fantastiskt. Det var ett rätt så underbart kaos måste jag medge och det gick bättre än förväntat. Nu ska jag återgå till filmmys med mammsen. GOOOOO MACHETE! 

But love's the only drug, that turns the ugly into beautiful.

Jag har haft en bra helg. Den har spenderats med Solstrålar. Jag känner mig fortfarande ensam, men mindre ensam. Det är väl ändå okej? Ja, jag tror det.

Helgen var ett virr varr av kaos, ett kaos som jag uppskattade. I morgon börjar kaoset på riktigt. Fem dagar i veckan i fyra veckor. Nästan i alla fall, i morgon börjar en vecka med fyra dagar. Men även det är okej.

Jag behöver ändå semester. Från allt. Jag vill härifrån, långt bort. Till en plats utan känslor. Rymden kanske? Det sägs ju att i rymden finns inga känslor. Jag vet inte. Jag behöver frihet och mindre ansvar. Jag behöver tid för mig själv på en plats bland människor. Jag behöver sällskap på avstånd. Om jag ändå kunde få en liten låda, där jag kunde stoppa solstrålar, och sedan ta fram de när jag behövde dem som mest. Eller i själva verket när jag behöver sällskap på min ensamma plats. Jag har ingen ensam plats. Vart är du?

Om fem timmar så ska jag gå upp. Ställa mig i duschen och känna vattnet rinna ner över min kropp. Känna hur små droppar tränger sig genom porerna, men ändå stannar utanför. Jag vet att jag inte kommer njuta fullt av duschen eftersom att det måste bli en snabbdusch för att sedan stressa mig mot mitt kommande kaos. Det kaos som jag kommer avnjuta till en viss del. Till min del. När jag säger stopp, då vill jag att det ska vara stopp också, och det kommer inte direkt gå nå vidare. Men det får duga för stunden. Vart är min stund? Den försvann som på vägen hit. Hit? Vart är det? Just där du är. Nej. Eller? Ja, kanske. Vi märker det helt enkelt.

Jag dör nu, för några timmar. Vi ses på andra sidan. Precis där borta.

Jag har historier men ingen som kommer att tro mig, om hur jag följer den vita kaninen långt ner i boet

Trasiga naglar och avskavt nagellack. Ett trasigt innehåll. Jag är lite trasig sådär. Men idag känns det helt okey. Idag är jag helt okey. Jag ska träffa en solstråle senare idag. Men först ska jag på utbildning. JAG KAN REDAN. Lika bra att göra vad man blir åtsagd, annars blir folk så arga. Jag gillar inte när folk är arga. Det räcker med att jag är arg.

Jag känner att jag behöver träffa någon utav mina Orakel. Vem som helst utav de. Semestern är inte okey. Jag hatar semester. Jag behöver ju dom mer än någonsin just nu. Jag får väl stå ut. Vänta. Jag hatar att vänta. Jag behöver dom nu. NU på en gång!

Man kanske skulle ta en semester själv? Nej, för det går ju inte. Jag är fast i fyra veckor. Och jag vet exakt hur de fyra veckorna kommer att se ut. Upp - jobba - lunch - jobba - hem - sova. Kul jul bul. Nej. Jag behöver något annat. Något spännande. Något nytt. En helt ny vääärld. Vi tar det en annan dag. En annan tid. En annan plats.

Scream for me. I'll make you famous forever.

Kaoset tog slut. Ångesten blev större. Jag sover för mycket. Det är inte meningen att det ska vara så. Jag ska ju börja leva nu. Nej, på fredag blir det kaos igen. Kaoset fortsätter konstant i fyra veckor. Sen blir det bara kaos varannan helg. Jag gillar kaoset. Jag har något att göra. Jag slipper ångest. Ångesten är ju bara där när jag är ensam. Ensam. Ser jag ensam ut? Jag tror inte det. Jag vet inte.

Jag borde göra något annat nu. Testa mina vingar. Flyga iväg. Göra något nytt. Jag kommer inte göra något nytt. Jag kommer jag samma gamla saker som förut. Men skitsamma. Det får väl duga.

Nu går jag ut på en Cigarette.

I love to lie, with Lucy in the sky.

Jag önskar att jag var på en annan plats, en annan tid. Jag är inte redo. Jag blir prövad nu i några månader. 2 månader för att vara exakt. Jag ska stå på egna ben. Jag känner att jag inte klarar det. Jag vill nog inte klara det. 12e augusti blir allt  bra igen. Jag vill klara det, jag vill visa att jag kan. Men frågan är om jag har tillräckligt med vilja. Jag känner mig som en nyfödd kalv. Jag ska stå på benen för första gången. Jag provar att ställa mig upp. Jag vacklar. Jag ramlar. Jag ligger snopet i gräset. Vi får se om jag provar att resa mig upp igen. Hade jag varit en riktigt kalv så hade jag gjort det och jag hade klarat det. Men som det känns just nu så tror jag inte att det kommer att gå.

Min "bästa vän", mitt Orakel, har tagit semester från mig. Båda mina Orakel har tagit semester. Vad gör jag nu? Jag hade så mycket mer att prata om, så mycket mer att få utrett. Jag behöver mer bearbetning. Från någon som kan. Jag känner mig otroligt utelämnad och vilsen. Det är inte deras fel, det vet jag. Det är ju som tvunget att bli så. Men vad händer om jag får en ångestattack? Kan jag ringa? Vågar jag? Nej. Jag kommer sitta och gråta, panikandas och inte veta vart jag är eller vart jag ska ta vägen.

Jag tror att jag skiter i att sova inatt.

Home is whenever I'm with you - eller?

Jag tyckte inte om att komma hem. Hemma var inte min grej. Jag skiter i det här. Orkar inte. Vill inte.

Jag behöver mer semester. Det är så mycket just nu. Jag klarar inte av det. Vill jag ens klara det? Nej, inte just nu. Jag behöver närhet. Mer än någonsin.

Jag tittar på en film jag inte borde se. En film som kommer göra mig mer paranoid än vad jag redan är. Jävla dig Angie. Ja, jävla mig. Jävla Day After Tomorrow.

På fredag blir det kaos. Jag gillar inte kaos. Jag vill ha ordning och reda. Jag vet inte alls vad som händer och inte händer. Jag får panik. Ångesten blir hela tiden värre och värre. FAN vad jag inte orkar.

ENS!

Trevligt sällskap och That 70's show.

Jag är i skogen. Mitt ute i skogen. Nästan fast ändå inte. Jag trivs. Jag mår bra. Känslan av behag och trygghet, den är bra.

I morgon far jag hemåt. Jag längtar lite, men jag vill ändå stanna kvar. Uppleva lite mer av skogen. Mer av den friska luften med blandning av bajs. Ja, luften luktar bajs. Men det är okey. Just nu är det mesta okey.

På fredag är stora dagen D. Jag önskar den var längre bort, jag hade behövt det. Men, vad ska man göra? Låta det vara som det är kanske. Jag slutar skolan. Fast ändå inte. Jag stannar ju kvar ett tag till. Typ så länge som det behövs.

Nu ska jag åter mysa med en man av behag. Han är en fin människa den där Tobias. En bra människa.

PuUuzZZENnnNNN!!!