Nu är jag precis där jag vill vara. Jag sitter i soffan hos en man som jag gillar. Jag har tagit tag i delar av mitt liv och erkänt för folk hur jag egentligen har behandlat mig själv de senaste månaderna. Jag börjar växa upp. Jag börjar bli ärligare. Och det var inte så farligt att ta tag i som jag trodde att det skulle vara. Jag fick ju hjälp, det finns bra människor som lyssnar. Måndag blir en hetsig dag. Massa möten här och där. Men det är ju för min egen skull, så det är bara bra egentligen. Jag får tåla den tillfälliga måndags-stressen. Ska till mitt stora Orakel också. Ska ge han lite dåligt samvete över att han inte var tillgänglig förra måndagen när jag behövde honom som mest. Nejdå, det ska jag inte. Jag och mitt andra Orakel har ju fixat det tillsammans. Hon är bra hon, mitt lilla Penntroll. Utan henne så hade jag nog inte suttit i den här soffan idag och mått relativt "bra" även om det beror på vissa substanser. Nu har jag mest ont fysiskt, fast på ett bra sätt.


Jag är inte längre lika äcklig och värdelös. Jag vill slänga in ett extra tack till Fröken A som skrev en sån fin och underbar kommentar i mitt "emo-inlägg". Du är så jävla bra, hoppas du vet det! Ursch, vilken pussy jag är haha!