Du är färg

Det enkla i det svåra. Det fina i det fula. Det stora i det lilla. Ordet man hittar efter att det suttit fast på tungan. Färgen i det gråa. Frosten i gräset. Allt som är vackert. Snöflingan som sakta faller ner från himlen och landar på min tunga. Du. 

Visst känns det fint att va vid liv, en dag till.

När allt i livet går lite för bra. När allt känns bra. När allt jag vill göra är att skrika rakt ut. Av lycka. Det är inte lika jobbigt att leva längre. Jag gillar det. Det är inte lika tungt att gå upp på morgonen. Inte lika tungt att lägga sig på kvällen. Att andas. Att känna varje andetag som en frihet och inte ett måste. Jag är bra. Lika bra som någon annan. Inget är mitt fel. Det var bara lite trasigt från start. Jag är en snöflinga.

Look for the girl with a broken smile.

Ett ganska vackert ansikte. Lagom bredd mellan ögonen. En ganska söt näsa och fylliga läppar. Ett någorlunda fint leende. En rätt schysst rumpa. Ganska okey tuttar även om de inte är de mest perfekta. Långa ben som ser kortare ut än vad de är. Men det är okey. En ganska vacker tjej. En tjej som trots detta ännu gång gjorde något dumt mot sig själv. En tjej som trots detta har ångest och känner sig ful. Fulare än hon någonsin skulle kunna beskriva. En tjej som gång på gång självskadar på olika sätt, allt för att känna något annat än fulhet. Efteråt är hon ännu fulare. Den onda cirkeln. Men hon försöker. Hon försöker att åter igen bli den glada och vackra tjej som hon vet att hon kan vara. Hon försöker för hårt.

You don't have to get it, im a hazard to myself.

När hjärnan inte vill fungera som den borde. När allt en gör blir fel. När en blir giftig för sig själv.
Vart gick det fel? Redan från födseln? Hände något påvägen? När blev det bestämt att att jag skulle förstöra för mig själv hela tiden? Borde jag inte kunna välja?
Nej. Substanserna i hjärnan säger ifrån. Det är en del som är trasig. Och varje gång det börjar läka så är det som att jag är där och pillar upp sårskorpan. River lite och lämnar såret öppet igen.
Det är inte för att jag vill, det bara blir så. Förlåt.

I drink the bottle like a world-champion.

Kände att det är dags igen. Dags att åter igen dela med mig av mitt liv. Vad som pågår nu och vad som pågått under de senaste åren. Det har varit upp och ner. Jag har mått som en drottning och jag har nått botten.
Jag nådde botten i år i slutet av Januari. Jag ville dö men samtidigt leva. Jag ville inte att det vi kallar livet skulle ta slut. Men jag orkade inte själv.
Jag ska inte ljuga för er mer. Jag har varit nära på att avsluta livet. Jag har självskadat. I vilken utsträckning detta skett är jag inte redo att dela med mig av än. Det räcker med att erkänna.
Jag får hjälp nu. Träffar ett nytt oraklet här i Gävle. Jag trivs med hen. Jag får det stöd jag behöver för att orka. Något som är nytt för min del också är att jag vågat erkänna för mina närmsta hur jag mår. Att jag kanske inte orkar.
Jag ska inte ljuga och säga att det är en dans på rosor. Jag har fortfarande ångestattacker och vill fortfarande dö ibland. Men det är lättare att hantera. Jag börjar såhär. Blir för jobbigt att skriva allt på en gång. Men jag ska vara ärligare den här gången. Ärligare mot er och gentemot mig själv.