torsdag 1 september 2016

Visst känns det fint att va vid liv, en dag till.

När allt i livet går lite för bra. När allt känns bra. När allt jag vill göra är att skrika rakt ut. Av lycka. Det är inte lika jobbigt att leva längre. Jag gillar det. Det är inte lika tungt att gå upp på morgonen. Inte lika tungt att lägga sig på kvällen. Att andas. Att känna varje andetag som en frihet och inte ett måste. Jag är bra. Lika bra som någon annan. Inget är mitt fel. Det var bara lite trasigt från start. Jag är en snöflinga.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar