Det känns bra nu. Någorlunda i alla fall. Det enda som rör till det just nu är den nya medicinen. Jag gillar den inte riktigt. Den gör mig lynnig och lätt irriterad. Jag vet ju att det bara är nu till en början. Men det är ändå jobbigt. Har fått tillbaka mina ticks grejer också. Inte riktigt okej. Eller så har de varit där hela tiden utan att jag tänkt på det, bara att jag märker dem igen. Men det är okej. Ska bli utredd nu också. För Borderline- personlighetsstörning och ADHD. Det känns bra att det tog mig på allvar uppe i den stora byggnaden. Samtidigt så är jag mer rädd nu än innan. Lite rädd för vad allt kommer innebära. Jag vet att jag inte är diagnosen, jag HAR den. Det är skillnad. Eller ja, om det nu visar att jag har diagnoserna vill säga. Men ni förstår hur jag menar. Får se om jag kommer ha råd att genomföra allt. Det kostar ju en del liksom.. Hatar't! Men, vill man blir frisk så kostar det väl helt enkelt. Får bara hoppas på att jag inte blir sjuk i något annat som innebär lasarettbesök. För då skiter jag i det. Orkar inte slänga ut massa pengar på sånt. Har inte råd.
Snart ska jag ställa mig och laga mat åt min man. Den mannen som jag älskar och vill vara med. Den jag vill ha som min sista pojkvän. Han som får mig glad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar