Du är på repeat-peat-peat inuti mitt huvud.

Ibland blir allt så jävla upp och ner. Just nu är allt upp och ner. Har en magkänsla som inte gör mig något gott alls. Känner mest för att lägga mig ner och dö. Bara lite grann. Men det kan jag inte göra. Har inte tid. Det är inte min tid. Jag får dö en annan dag. Så istället sitter jag i min ensamhet, dricker vin, ritar, lyssnar på musik och hatar. Hatar mig själv. Hatar mina vänner. Hatar skolan. Hatar alla i min närhet. Hatar omvärlden. För det är tydligen okej att hata allt och inget, därför gör jag det. Bara för att jag kan. Om jag ändå bara kunde försöka glömma det som är jobbigast just nu. Om jag bara kunde förlåta och börja lita på. Men jag vågar inte. Inte än. Alldeles för mycket blev förstört. Jag hatar Honom samtidigt som jag tycker om honom så fruktansvärt jävla mycket. Så mycket att jag är lite rädd. Rädd för att förstöra något. Rädd för att vara för på. Jag vill inte vara den jobbiga bruden som i slutändan blir lämnad ensam. I morgon ska jag prova ny medicin. Eller i alla fall hämta ut den ny. Kanske är jag rädd för att den ska fungera bättre än den jag har nu. Nej, jag är definitivt rädd för det. Vad kommer hända när jag inte längre har alla mina "må-dåligt" stunder? Kommer jag förlora mig själv i något som jag kanske kommer gilla? Jag är rädd. Samtidigt är jag rädd för vad de vuxna människorna i den stora byggnaden ska säga på måndag. Vågar jag ta upp allt jag vill ta upp? Kommer jag stå på mig och säga att jag vill ha hjälp med det ena och det andra? Jag hoppas det. För på ett sätt så vill jag ju ha det sjukt mycket bättre. Jag vill känna ett lugn som jag inte känt på många år. Jag vill bli hörd. På rätt sätt av rätt person. Jag vill.. Jag vill så jävla mycket. Men jag känner mig så hopplöst förlorad. Och just nu känns det som att allt jag rör vid bara blir till en enda stor svart klump. Du är en stor svart klump. Allt du rör vid blir förpestat, sjukt. Det enda du kan göra bra är att göra illa dig själv. Du är inte ett dugg bra på något annat. Förstår du det? Du är en vidrig individ, om man ens kan kalla dig för det. Du är ett ting, ett obeskrivligt ting. Äcklig.