You don't have to get it, im a hazard to myself.

När hjärnan inte vill fungera som den borde. När allt en gör blir fel. När en blir giftig för sig själv.
Vart gick det fel? Redan från födseln? Hände något påvägen? När blev det bestämt att att jag skulle förstöra för mig själv hela tiden? Borde jag inte kunna välja?
Nej. Substanserna i hjärnan säger ifrån. Det är en del som är trasig. Och varje gång det börjar läka så är det som att jag är där och pillar upp sårskorpan. River lite och lämnar såret öppet igen.
Det är inte för att jag vill, det bara blir så. Förlåt.

I drink the bottle like a world-champion.

Kände att det är dags igen. Dags att åter igen dela med mig av mitt liv. Vad som pågår nu och vad som pågått under de senaste åren. Det har varit upp och ner. Jag har mått som en drottning och jag har nått botten.
Jag nådde botten i år i slutet av Januari. Jag ville dö men samtidigt leva. Jag ville inte att det vi kallar livet skulle ta slut. Men jag orkade inte själv.
Jag ska inte ljuga för er mer. Jag har varit nära på att avsluta livet. Jag har självskadat. I vilken utsträckning detta skett är jag inte redo att dela med mig av än. Det räcker med att erkänna.
Jag får hjälp nu. Träffar ett nytt oraklet här i Gävle. Jag trivs med hen. Jag får det stöd jag behöver för att orka. Något som är nytt för min del också är att jag vågat erkänna för mina närmsta hur jag mår. Att jag kanske inte orkar.
Jag ska inte ljuga och säga att det är en dans på rosor. Jag har fortfarande ångestattacker och vill fortfarande dö ibland. Men det är lättare att hantera. Jag börjar såhär. Blir för jobbigt att skriva allt på en gång. Men jag ska vara ärligare den här gången. Ärligare mot er och gentemot mig själv.